Måste det förflutna verkligen ha en nutid?
Jag kan inte låta bli att bli arg på mig själv bara för att jag tänker för mycket, de hjälper inget alls i alla fall ändå kan jag inte låta bli. Men det går ändå bra nu, jag ska inte klaga för jag har världens bästa vänner som jag fullkomligt älskar, även min familj och mina älskade små djurliv. Djur kan göra så mycket för en genom att bara finnas där, fast de inte kan säga något så är de ibland det bästa stödet som finns, då de tyst kollar på en med sina vackra ögon och ber med bedjande blick att man ska sluta gråta, låter en få gråta ut och ha huvudet mot deras varma päls. Kärleken till djur kan vara en obeskrivlig känsla. Jag älskar mina djur, de är värda guld för mig. Jag är så glad att ni har funnits hos mig den senaste tiden då tiden har känts grå, jag kan inte säga tack till er heller och veta att ni förstår men jag ska försöka ta hand om er på bästa sätt så ni mår bättre än bra.
Vilket deppigt inlägg, förlåt. Men det är skönt att skriva ibland och jag mår faktiskt mycket bättre nu, för jag gjorde rätt, jag hoppas det i alla fall. För livet har så mycket att erbjuda, så mycket mer än jag visste så varför slösa bort det på skit?
Bild på min älskade hund Natacha och min älskade katt Ronja