Slösa inte med dina ord, dom är bara lögner och svek
Kan inte, kan aldrig se sin del. Hon går på tvivlets väg där alla har gått, där inget öga är torrt. Där vandrar Miss Perfekt med med håret åt alla håll, trasiga kläder, spelar bara en roll, åh Miss Perfekt.
Du är inte hjälpt av allt jag säger, tiden läker dina sår. Du är inte hjälpt av att jag har vandrat i dina spår.
Kärlek
Jag vet vad som måste göras, ändå sitter jag kvar här i ett sista kapitel som jag har förälskat mig
Varför är det såhär? Jag blir knäpp.
Tranan med klassen imorgon då troligen, det kan ju bli roligt :) Sen ledig på torsdag och fredag, måste försöka plugga lite då. Är snart slut med plugget nu, kan inte beskriva hur skönt det kommer bli. Jag hatar skolan nå fruktansvärt, aldrig har jag plågats så mycket som jag gjort under gymnasiet. Gymnasiet har fått mig att aldrig mer vilja sätta mig i en skolbänk, det har blivit det värsta jag vet. Så jag behöver inte stå att ha ångest över att inte veta vad jag ska göra i höst, för det skiter jag i så länge jag slipper återvända till skolans vägar mår jag bra och vad får man får skiten? 1050 kr för en månad, hellre 0 kr utan skolan än 1050 kr rikare men psykiskt sjuk. Jag vet att jag låter negativ men det är mitt hjärta som talar och det säger precis som jag skriver.
Jag och Jerry såg björnar igår också, det var ju lite mys. Första gången Jerry såg björn ute i det vilda, var jag som hörde att de hade sett björn på ett ställe så jag sa vi skulle åka dit och kolla. Åkte dit och satt där en stund och prata och helt plötsligt kommer det björnar ut ur skogen, såg två stycken som kom nära sen tror jag det var en till men den försvann. Satt och kollade på dom länge, när dom gick omkring och pillade runt. Så nu har man sett björn igen, såg ju tre björnar förra sommaren också med Elina och Markus och Jerry har äntligen blivit av med björn-oskulden, haha han som tjatat om att han aldrig sett nåt men nu har han det.
Är less på all falsk vänskap denna värld bjuder på, jag behöver inga fler vänner. Jag har mina vänner, jag älskar dom, dom är äkta och det är det som betyder något.
Jag kommer aldrig kunna slita mig ifrån er
Sitter och drömmer mig tillbaka, tänker på alla fina stunder vi tre haft tillsammans. Jag talar förstås om Stina och Elina, mina busgrabbar. Jag vet, jag slutar aldrig tjata om er. Troligen tänker jag på oss alldeles för ofta bara för att jag vet att Stina inte är hos mig nu, jag saknar henne. Jag saknar oss, guddan, musiken, stora röd och öberjskojan. Jag vet att hon inte kommer vara borta för evigt men det känns ändå så länge, jag vill kunna träffa henne när jag vill. Som när hon bodde i Gävle kunde jag tjata på henne att sätta sig på tåget hem så vi kunde umågs och det funkar ju inte nu.
Tur jag har den andra halvan kvar, Elina som jag kan dämpa min saknad med. Vill aldrig förstöra den vänskap vi tre har, vi hör ihop på något sätt. Stina nämnde något om en roadtripp i höst när hon kommer hem och det tycker jag verkligen, vi behöver något sådant för att kunna ta igen den sommar vi missat. Kanske vi skulle dra iväg på en husvagnssemester? Jag har ju volvofamiljebil haha och Stina har ju husvagn, skulle kunna bli en riktig bussemester! Jag och Stina gillar ju det där att vara spontan också, fast vi känner att vi inte riktigt är det. Men Stina jobbar ju på det bättre än mig, jag ska också bli bättre.
Jag har prövat nästan allt som finns att välja på:
campa, hyra båtar, paddla, cykla eller gå.
Jag har semestrat på dom allra konstigaste sätt
och äntligen jag funnit hur man ska semestra rätt.
Man ska ha husvagn - så är semestern redan klar!
Man ska ha husvagn - det har jag sett att alla har!
Man ska ha husvagn - och stuva in familjen i.
Man ska ha husvagn - för då blir man fri.
