Emma Södergårds

Sitter och drömmer mig tillbaka, tänker på alla fina stunder vi tre haft tillsammans. Jag talar förstås om Stina och Elina, mina busgrabbar. Jag vet, jag slutar aldrig tjata om er. Troligen tänker jag på oss alldeles för ofta bara för att jag vet att Stina inte är hos mig nu, jag saknar henne. Jag saknar oss, guddan, musiken, stora röd och öberjskojan. Jag vet att hon inte kommer vara borta för evigt men det känns ändå så länge, jag vill kunna träffa henne när jag vill. Som när hon bodde i Gävle kunde jag tjata på henne att sätta sig på tåget hem så vi kunde umågs och det funkar ju inte nu.

Tur jag har den andra halvan kvar, Elina som jag kan dämpa min saknad med. Vill aldrig förstöra den vänskap vi tre har, vi hör ihop på något sätt. Stina nämnde något om en roadtripp i höst när hon kommer hem och det tycker jag verkligen, vi behöver något sådant för att kunna ta igen den sommar vi missat. Kanske vi skulle dra iväg på en husvagnssemester? Jag har ju volvofamiljebil haha och Stina har ju husvagn, skulle kunna bli en riktig bussemester! Jag och Stina gillar ju det där att vara spontan också, fast vi känner att vi inte riktigt är det. Men Stina jobbar ju på det bättre än mig, jag ska också bli bättre.