Emma Södergårds

Sov i soffan inatt, faktiskt skönt.
Jag har ont i armarna idag efter ridlektionen igår.
Trodde jag skulle hålla mitt tal om min älskade bror idag, men icke.
Och naturkunskapen var inställd imorgon, det är bara att vifta på händerna.
Våran klassida till skolkatalogen verkade faktiskt bli helt okej, våran klass är bäst.
Och det är torsdag det betyder att det snart är helg, ännu mera vifta på händerna och upp med knytnäven i luften.
Fredag imorgon och helghandling.

Just nu blir det stallet för att ta en kort ridtur,
+ ta hand om Mimmis Vilma :)
Skulle gärna byta med Mimmi nu som är i Rhodos i värmen, åh jag vill också.
Är less på denna eviga kyla, jag vill ha värme eller en varm fjällräven jacka. De kostar ju typ lika mycket att köpa en fjällräven jacka eller åka till värmen, de är ju typ 4000 de rör sig om. Men de har jag inte råd med nu jag måste fixa mitt körkort först innan jag vet om jag har råd eller inte.
Det är synd att jag är så seg :) 

Nu blir de att byta om till snygga ridkläder, bye

Då har ännu en dag gått, skönt. Lång dag i skolan idag, jag tycker det är så himla jobbigt att gå länge i skolan. Jag tycker att man högst borde få gå till två ;) det vore i alla lagom för mig. Imorgon börjar jag åtta, suck väldigt jobbigt eftersom jag då måste kliva upp halv sju. Jag som känner att jag behöver massa sömn nu, vila upp mig. Kanske är det för att de börjar bli höst och mörkt som jag börjar känna mig så trött. Red i alla fall lektion på ridskolan idag, har verkligen kommit igång med ridningen nu igen och det känns skönt. Blev ju lite slappt under sommaren när jag jobbade så pass mycket, men nu framöver blir det två lektioner i veckan på ridskolan eftersom jag ska ha det som specialidrott plus att det blir en privat för Jennie :) 

Du hörde av dig idag igen, en del i mig tycker fortfarande det är jobbigt. Jag orkar inte bli påmind om allt som varit, jag försöker lägga det bakom mig, och det finns bakom mig på ett sätt men tankarna hoppar så lätt tillbaka och in på mig. Jag orkar inte mer, inte igen. Jag hoppas den värsta tiden är bakom mig nu, för fast det är det värsta jag gjort så är jag ändå glad att jag klarade det för samtidigt är det det bästa jag gjort för mig själv, sista kortet är lagt och jag ångrar mig inte, tror jag. 

Jag är tillbaka på ruta ett nu, och det är ändå skönt. Jag gör precis vad jag vill, när jag vill, hur jag vill, med vem jag vill. Det är skönt att slippa vara någon annans ägodel i koppel för det kvävde mig, att slippa ta hänsyn hela tiden och bara göra det man känner för är faktiskt underbart. 

Sitter här och har nyss vaknat, blev ju vaken rätt sent i natt. Blev lugnt igår åkte ner på byn en sväng och gick in på Bonden pratade med lite folk och träffade Kajsa en snabbis, de kändes skönt att vi inte var en av alla dom en gång. Åkte sedan till Bollnäs med min bästa tremänning och käkade på Max, som var supergott då eftersom jag inte ätit på hela kvällen eftersom jag var ensam hemma och då blir de inte alltid av att göra mat :D Åkte förbi Tranan där en person precis la en spya och jag kände de fina med att vara nykter då, åkte sedan runt lite till i stan och fick en tomte med oss i bilen och sedan blev det hemfärd.

Jag och Kajsa var förresten på Tranan vi med, fast i onsdags. Första gången jag gick på Tranan sen jag blev 18 i april :D så Tranan har ju inte direkt varit en viktig del i mitt liv sen jag blev 18 om man säger så, jag och Kajsa kör mest Bonden medan alla andra åker till grannkommun.

Fredagskvällen bestod av de älskade Perssons Pack, de eviga kungarna. De var hur grym som helst och resten får vara osagt! Nu blir det att åka till stallet, ska rida lektion på Dreamen för Jennie :)

Jag kan inte låta bli att bli arg på mig själv bara för att jag tänker för mycket, de hjälper inget alls i alla fall ändå kan jag inte låta bli. Men det går ändå bra nu, jag ska inte klaga för jag har världens bästa vänner som jag fullkomligt älskar, även min familj och mina älskade små djurliv. Djur kan göra så mycket för en genom att bara finnas där, fast de inte kan säga något så är de ibland det bästa stödet som finns, då de tyst kollar på en med sina vackra ögon och ber med bedjande blick att man ska sluta gråta, låter en få gråta ut och ha huvudet mot deras varma päls. Kärleken till djur kan vara en obeskrivlig känsla. Jag älskar mina djur, de är värda guld för mig. Jag är så glad att ni har funnits hos mig den senaste tiden då tiden har känts grå, jag kan inte säga tack till er heller och veta att ni förstår men jag ska försöka ta hand om er på bästa sätt så ni mår bättre än bra.

Vilket deppigt inlägg, förlåt. Men det är skönt att skriva ibland och jag mår faktiskt mycket bättre nu, för jag gjorde rätt, jag hoppas det i alla fall. För livet har så mycket att erbjuda, så mycket mer än jag visste så varför slösa bort det på skit?
 

Bild på min älskade hund Natacha och min älskade katt Ronja