Jag drömmer mig bort en mysig fredagskväll, mitt glas det är halvtomt och min image är okej

Men var är du nu? För jag behöver dig här hos mig.

Fredagskväll, blir inte vitt denna helg heller, "mitt glas det är halvtomt och min image är okej", ja det är så vi säger det. Det närmaste vi kan komma vitt är vin. Ska snart bege mig ner på byn för att möta upp Kaj och Mary, kan inte bli annat än trevligt. Blir nog bonden senare, brukar bli så. Hoppas på trevligt folk där, Mulingen skulle ju ut inte så ofta man ser honom. Jag säger som bror, att se Muling ute är som att se en björn på vintern. Måste hälsa på bror med, men det får bli en senare plan för just nu är det annat som gäller.

För övrigt som Yran brukar säga så har jag satt i löshår för ikväll, grymt taggad är jag också som alltid.

Det är upp till var och en att välja vad man vill, satsa till. Som sagt ;)

Bye


Om vi förlorar varandra i vimmlet så minns att jag stod bakom dig

Jävla grå dagar, jag orkar inte med. Jag skulle vilja tillbaka till storsjöyran, de var glada dagar som flöt på. Jag kommer ihåg då vi stod där och kollade på Lasse Winner du och jag, hur du stod bakom mig och gav mig den där känslan jag minns och då jag önskade att det var någon annan då jag kollade bakom mig. De där sorgna låtarna som spelades, men det fanns inte utrymme för att tänka det var bara att leva i nuet och jag saknar det. Då var det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.



Allting är sant: det dom sa, det dom sagt och det som sägs

Blev utgång igår med och intag av alko igen, detta blev ingen vit helg i alla fall så långt är jag med. Vaknade dock inte med kläderna på imorse och det ser jag som ett framsteg, kvällen var i övrigt fin som vanligt när man är med trevligt folk.
 
Har tagit en ridtur idag med, skönt att ha lite mer tid till att rida nu när man inte jobbar. Synd bara att jag hamnade i så dåliga tankar nu när jag kom hem, jag orkar inte tänka. Jag hatar det här, jag hatar det som varit. Jag vill bara glömma, glömma det som varit. Ingen kan förstå hur det känns hela tiden och gnager inom mig. Tankarna bara snurrar, känslorna varierar, jag är arg, ledsen, förbannad, besviken, glad osv. Men jag gråter inga mer tårar för din skull nu!

Varför ska man alltid vara efterklok och komma på saker när det är försent?

Vi faller ner som höstens gula löv och allt vi ser finns inte längre mer, så vi faller ner.

Om jag spottar i ditt ansikte så ska du ta det som en komplimang

Efter en vecka i Sveg så var man nog lite väl laddad för utgång, det blev för mycket igår märkte jag idag när jag vaknade med kläderna på :) Så kan det bli ibland men det är smällar man får ta. Nu ska jag nog åka till min älskade häst och ta en ridtur när det är fint väder :) Sen blir det kanske att vara med Stina, hon är så bra och vi är bra tillsammans. Älskar verkigen mina vänner, alla är guld värda! Jag har verkligen märkt vilka underbara vänner jag har nu när det varit lite jobbigt en tid, de är bättre än alla andra, äkta vänner

Varför skyller de sina brister på andra men är sällan motiverad till att ändra sitt egen beteende?

Tillbaka till livet och allting känns så tomt

Nu sitter man här ensam kvar och finner inga svar, så många minnen utav dig men kärleken finns fortfarande kvar. Jag sluter mina ögon och försöker glömma tiden med dig. Men det svider i mig så säg känslan, kommer jag nånsin att glömma dig?Jag undrar om det finns en chans till och om jag i så fall borde ta den? Allting känns så tomt, jag vet verkligen nu hur det känns. Speglade mina känslor mot mig själv som en rysare. Många minnen nu men utan svar, jag ser tillbaka på tiden med dig men sveken är här och dom håller i mig. Framtiden jag skriker, snälla bli ljusare. Jag skriker, gråter, blöder, fördomar, är det det ni kallar rättvisa? Kom ska jag visa att mitt liv är samma visa. Sluta blunda, öppna ögonen och se. Jag vet hur det känns jag kommer ihåg hur det var. Jag tänker för mig själv vad har jag kvar i denna värld? Känns bara så tomt finns för mycket som jag saknar. Skakar när jag tänker på vad som hände.. Och allting känns så tomt..

Kräft/kannibalfiske på gång

Läste i Stinas blogg om kräftfiske och blev tvungen att skriva några rader, det känns underbart att få sitta där igen vid elden och vänta på att klockan så gå framåt för ett vick. Enda sen jag och Stina gick där med blöjan på halva röven så har kräftfiske varit något speciellt för oss. Hoppas denna kväll blir det med ;)

Länge lever inte kannibalerna längre ;)



Drömmar krossades som glas

Det var både underbart och hemskt att se dig igår, som vanligt räckte inte tankarna till. Varför ska det alltid bli skit av allt? Ska det alltid vara så? Jag hoppades trots allt på det bästa då vi skiljdes, även fast jag vet att det var upp till mig. Det kan fortfarande vara upp till mig, men jag har ju tagit mitt beslut och du ditt, tror jag? Ja det är tragiskt hur det kan bli, men det är ju upp till var och en att välja vad man vill.

Idag var det förjävligt, det blev precis så som jag inte ville att det skulle bli. Men varför skulle jag förvänta mig något annat? Det var ju du och jag. Det ska bara sluta på ett sätt, ett helvete. Vi får för oss att vi ska skita i allt båda två och att det då ska kännas bättre, men det gör det inte. Inte ett jävla dugg!

Morgondagen kommer väl vara ett rent helvete, jag orkar inte med allt just nu. Men det hade inte behövt vara så för någon av oss, det var faktiskt du som gjorde slut med dig själv och inte jag om man tänker efter. Du gjorde bort dig och det fanns inte många vägar att välja bland att gå. Du visste precis vad som skulle kunna hända och du tog risken, det blev som det blev. Det enda jag kan glädjas är att du alltid varit mig trogen och faktiskt den underbaraste jag någonsin mött, trots allt.

Jag kan fortfarande se dig i min dröm!